Gröna tak är ett samlingsbegrepp som oftast används för att beskriva vegetationstäckta tak. Det avser allt ifrån ett tunt lager med sedumväxter på taket till tjockare växtbäddar med buskar och träd. Att använda växter på tak kan spåras långt bak i mänsklighetens historia.

I Norden har torvtak funnits länge i traditionell skandinavisk bebyggelse men kom att försvinna från städerna under 1800-talet. Det var inte förrän i slutet av 1900-talet som gröna tak åter blev populära, nu som en metod för en mer hållbar och klimatanpassad stadsbebyggelse.

Gröna tak är en grön oas i staden som kan absorbera upp till 50 – 80 % av regnet som faller på taket, vilket minskar dränering av regnvatten i dagvattennätet och inte överbelastar avloppssystem. I tätbebyggda stadsområden fungerande gröna tak också som grönskande rekreationsområden nära hemmet. Gröna omgivningar bidrar till att öka livsglädjen och ett grönt tak har ett högt estetiskt värde för både boende och grannar. Gröna tak ger också byggnaden och stadsmiljön en rad fördelar eftersom de skyddar takmembranet, isolerar byggnaden bättre mot både kyla och värme och absorberar stora delar av stadens buller, damm, luftföroreningar samt förbättrar både micro- och makroklimatet. Gröna tak ger således en lägre energiförbrukning för uppvärmning och kylning – och därmed ett lägre CO2-utsläpp.